En teori att begrunda kan vara att uttrycket ”en svensk tiger” även stämmer in på det sportsliga. Svensk fotboll, såväl som på klubbnivå och landslagsnivå sätter första prägel på ett organiserat försvarsspel. Att anfallspelet blir lidande råder det ju inga tvivel om, men om svensk fotboll och dess spelare någon gång skall kunna hinna ifatt utvecklingen, som redan tycks skenat iväg, måste vi hitta en balans i vår egen utveckling.

Det känns som svenska spelare är för sak inriktade, antingen försvarspel eller anfallsspel.

Det känns som att när ett lags försvarspel fungerar prickfritt, vilket positivt nog kan hända stundtals, så stannar hela laget upp på 3:e fjärdedelen av plan.

Ett typexempel på detta är när den grundlöst benämnda ”demon tränaren” Roland Nilsson gjorde sin debutsäsong i allsvenskt spel, som tränare för GAIS!

Han införde ett spel baserat på grundpositionerna 4-2-3-1, där de fyra backarna plus 2 defensiva mittfältare bildade ett ”sexpack”. Tanken att det här sexpacket skulle gå mer än 5 meter in på offensiv planhalva var obefintlig.

Istället skulle man alltid vara minst 6 i försvaret, och vid de anfallsmöjligheter man fick efter vunnen boll, skulle prioriteras på kanterna för att sedan chans artat kasta in bollen i boxen och hoppas på att resterande 3 man var omarkerade nog att toucha mål.

Nog för att baklängesmålen minskade radikalt, men mål framåt var i stort sett omöjligt. Därför avslutade Nilsson sitt jobb i GAIS med två säsonger av med nöd och näppe klarat sig kvar i högsta serien, och hyllningarna verkade aldrig ta slut? Vad fan var och  är målsättningen?

Nu vill även jag skena iväg och dra benämningar ur ett lag som Chelsea som för stunden spelar den mest utvecklade fotbollen och som bör tas efter!

Dom spelar med utgångspositioner 4-1-4-1.

Vid igångsättande från egen målvakt kliver innerbackarna ( Terry,Carvalho ) ut som ytterbackar, defensiv mf ( Mikel ) som mittback, för att på så sätt få isär spelet.

Ytterbackarna ( Cole, Boswinga ) kliver upp som yttrar, yttrarna ( Malouda, J.Cole ) kliver upp jämsides med F ( Anelka ).

Med ytterligare två själar på mitten ( Lampard, Deco ) så har plötsligt Chelsea låst motståndarna på offensiv planhalva! Det fantastiska är hur snabbt dessa omställningar sker samt hur blixtsnabbt de sker tillbaka!

Med denna metod anfaller Chelsea alltid med minst 6 man och försvarar sig med 7, eftersom grund ytterbackarna prioriteras efter atletiska, löpstarka mannar, som Cole & Boswinga.

Kan svensk fotboll och kanske t.o.m Roland Nilssons patenterade uppställningar och spel rikta in sig mer på att få t.ex alla fyra backarna att bli mer spelskickliga så kommer ju ytterbacken att VÅGA ta steget mot offensiven.

Kan dem få innermittfältarna att inte stirra sig blint på laguppställningen innan match och vart dom skall stå, så kanske anfallen till en början även har en mittfältare i boxen vid anfall?

Vågar du som innermittfältare lita på att din ytter ser att när du är i boxen, tar ett steg in i banan och fyller på den vägen så är det nästintill omöjligt att känna sig såld.

Därefter vågar du kanske ta 10 meter extra fram i plan.

 För att återkomma till ”en svensk tiger” så tror jag allt handlar om att våga lyckas och på vägen misslyckas. Vi är för fega, vi har för små krav på individen, vi tänker ” äh vad spelar det för roll,  det var ju inte ”jag som gjorde bort mig”.

vi tiger hellre...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

att jag låtit vänta med att blogga, efter att GAIS tog sin övertygande 5-1 seger mot ÖIS i början på året, men all denna väntan endast för att få ge mina känslor och uttryck en ärlig chans att blotta sig.   Man kan väl hittils samla orden efter e...

..att Allsvenskan har sparkats igång!   En ren och skär njutning att få se vårt kära Gais vinna med så klara siffror som 5-1 mot ett för dagen uselt ÖIS! Nya Pär Ericsson, Mattias Lindström och Richard Spong överasskade nog inte bara mig. Tycker synd...

En yngre variant.

En ung martin.. Tycker han påminner lite om tony adams.

Väldigt sporadiskt skrivande nu, jag vet, men det kan ha sina orsaker! Givetvis gladdes jag mycket när jag fick se United ta hem årets andra titel ( efter VM för klubblag ) när dom på straffar besegrade Tottenham på ett till synes enastående  Wembley...